Jag hör mig själv. Jag ser, känner. Jag har snörpt ihop mig. Hela mig. Jag vill inte alls ta emot det här oombedda tipset. I själva verket avskyr jag det här tipset för att jag redan fått det av en annan person. Jag har inte bett om det. Det finns dessutom en liten mänsklig lögn inbakad i tipset och jag reagerar på alla cylindrar. Magen har snörpt sig. Benen är spända. Axlarna sitter ovanför öronen. Hjärnan surrar som en trasig elmotor.

Den här gången hinner jag inte stoppa mig själv. Det blev inte 100 % skit, men det kunde ha gått bättre. Jag hör mina tankar. Hur dom maler. Jag skulle önska att jag inte skickade tillbaka ett svar fullt med negativ energi. Det räckte med den skopan jag själv fick. Jag önskar att jag hade andats ett tag och sen tänkt efter. Men den här gången tog reptilhjärnan över. Man skulle kunna tänka sig att jag var jättehungrig vid tillfället. Nej, tyvärr. Man skulle kunna tänka sig att jag ofta blir påtvingad tips och råd från samma person, gömt i en illaluktande men jag bryyyr mig ju om dig-kofta. Ja faktiskt. Jag svarade på det temat. Att jag tror att andra bryr sig om mig även fast dom inte skickar tips och goda råd. Artigt. Trevligt. Men fullt med negativ energi.

I efterhand tycker jag att det var onödigt av mig. I den stunden så tröttnar jag på mig själv. Jag blir så jävla less! Jag har upplevt mig själv väldigt ego, och funderat kring det, under en längre tid nu. Jag har varit negativ och lättstött. Tjurig. Det här var droppen! Jag sätter mig ner och så frågar jag mig själv vad jag behöver. Jag frågar mig själv vad jag saknar för strategi. Och framförallt, vad sjutton reagerar jag så hårt på? Vad är det i det där tipset som får hela kroppen att snörpas? Svaren blir korta och tydliga. Det har varit en intensiv period för mig så jag har inte haft möjlighet att vara ifred. Så ensamtid. Sen kommer det löpträna och meditera. Jag behöver ingen strategi om jag ger mig själv löpträning, meditation och ensamtid. Jag ler. Ibland är det så enkelt. Även fast det kan vara svårt att se när man är mitt i det hela. Men så enkelt. Ensamtid. Löpträna. Meditera.

Sen då? Vad reagerar jag så hårt på? Jag känner in sms:et jag fick. Läser igenom allt igen. KÄNNER på det. Ego. Avundsjuka. Missunnsamhet. Ego. Förklätt i men jag bryr mig ju om dig förstår du väl-koftan. Jag stannar upp. Funderar på det här. Hur ska jag bemöta det osynliga? Hur ska jag kunna förklara varför jag inte vill ha oombedda tips och råd? Jag inser ganska snabbt att det kan jag nog inte, och jag SKA inte göra det heller. Jag känner att det faktiskt vore att lägga sig i och peta i något som jag inte har med att göra. Jag är tacksam över att jag nu är mer medveten. Jag tackar högt.

Dagen efter är jag ledig. Ensam. Jag äter frukost i lugn och ro. Mediterar. I meditationen får jag svar om mitt ego. Det är dags att släppa taget. Det är tydligt. Jag behöver släppa taget. Byta ut mot vila, meditation, löpträning. Jag tackar. Återvänder till jorden. Snörar på mig löpskorna och ger mig ut. Tar en kort sväng, det är första gången på flera månader. Och det är skönt, jätteskönt! När jag kommer hem så passar jag på att göra en eldceremoni och för att elda upp det gamla. Transformera. Jag är utomhus nästan hela dagen. Andas. Tar hand om ved. Lyssnar på fågelkvitter. Kisar mot solen. Tittar på snödropparna. Dricker kaffe. Njuter. För första gången på flera veckor kan jag säga att jag känner mig nöjd, lugn, glad, tillfreds. Någonstans föds en tankebana; använder mina guider just den här personen för att jag ska göra dom förändringar som krävs? För att jag ska gå vidare? För att jag inte lyssnar ordentligen annars?

Vad gör du av Tips och Goda råd? Är du alltid tacksam? Ger du själv Tips och Goda råd? Är det av kärlek, eller är det av ego?

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelDet kan göra ont, så ont, MEN du dör inte
Nästa artikelNär bitarna faller på plats
Jag målar och skriver. Jag älskar färger. Älskar att leka med ord. När penseln far över duken kan jag uppleva ett enormt lugn. Meditativt. När jag mediterar får jag ofta inspiration till att måla. Jag ser färger som inte finns. Än. Jag är ofta ute i trädgården. Klappar på äppelträdet. Ger tröst och söker tröst. Jag driver företaget Elins massage och healing. Jag har en egen lokal nära Resecentrum i Örebro. Jag erbjuder massage, healing och säljer mina tavlor. Jag funderar på att bli biodlare, men har inte bestäm mig än. Jag drömmer om att bli medium, men vill landa lite mer först. Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn