Känslosamt blev det en fredag kväll när en tolvårig pojke ringer på min mobil. Det var Elliott, en ung släkting och han berättar hastigt att deras katt Winston hade fastnat nere i dag­vatten­brunnen. Det gick inte att nå Winston och han kom inte upp av sig själv. Brandkåren hade varit där under dagen och försökt hjälpa till men misslyckats. Nu hade de stoppat ner en lång planka som katten själv skulle kunna klättra upp på.

Elliotts frågor var fyllda med oro, hopp och beslutsamhet. Visst kunde jag prata med djur? Och är det möjligt att i så fall säga åt Winston att han ska komma upp ur hålet?

Stillsamt tänkte jag att de som bäst kan göra något i denna situation är de själva. Jag berättade för Elliott att när jag pratar med djur så tänker jag mig att jag är djuret. Och uppmanade honom att tänka sig in i hur det är att vara katten nere i hålet. Hur det känns i kroppen när han som katt klättrar på plankan upp mot ljuset igen, och den glädje som uppstår när han är uppe. Kanske att en belöning väntar på honom uppe, som favoritmaten eller att bli kliad på magen. Tänk och känn hur det är att vara katten och fantisera det du vill att han ska göra, sa jag.

Den oroliga modern kommer till telefonen och ger mig mer fakta om hur dagen har varit. En av brandmännen hade till och med suttit nere i det trånga hålet en lång stund, men ändå misslyckats att fånga in honom. Det fanns också fler gångar därnere som katten kunde krypa vidare i hade en granne berättat. Brandmännen var väldigt besvikna när de var tvungna att avbryta för att ett nytt larm kom, så nu var mor och son ensamma igen. Vi kom fram till att så snart det blir lite mörkt, tyst och lugnt så kommer katten säkert upp alldeles själv. De skulle lämna dörren öppen när de gick och lade sig. Jag tipsade också om en djur­kommunikatör jag vet bor i närheten av deras ort och mamman kom fram till hon nog visste vem det var. Efter en nära och fin pratstund med ett löfte om att ringa varandra nästa dag för att berätta hur det gick, så lade vi på. Jag återgick till kvällsron i soffan med min familj.

Mindre än tio minuter senare ringer modern igen och gråter nästan hysteriskt. Hon är både chockad och rörd och undrar vad som hände. Winston var nämligen uppe nu. Under hennes och mitt samtal hade Elliott gått och ställt sig över hålet. Blundat och lagt handen på hjärtat. Sänt bilder. Nu var katten uppe. Det var knappt hon trodde det var sant. Vad var det som hände? Sonen hade följt anvisningarna och nu hade mirakel skett.

Ett öppet hjärta kan skapa mirakel. En ung pojke med beslutsamhet och kärlek till sin katt kan vara vägledande och stödjande i oroliga tider. Verkligen ögonöppnande för hela deras familj.

Det ger hopp för framtiden tycker jag!

Kia Enbarr – Silvermåne
Vägledare och utbildare inom djurkommunikation och Intuitiv Tarot.
Silvermåne på Facebook.

Föregående artikelTror du på dina tankar?
Nästa artikelNär det oväntade dyker upp i ditt liv
Ända sedan barnsben har djuren legat mig varmt om hjärtat. Hästar och hundar har alltid funnits i min närhet och med det också föreningsarbete. Redaktör för olika klubbtidningar har också varit en sysselsättning som föll sig helt naturligt för mig eftersom reklambyrån var min arbetsplats under många år. Mitt andliga intresse har funnits med mig sedan tidiga tonåren och när jag var 21 började jag meditera i grupp. Vad jag inte visste då, var att jag tio år senare skulle leda min första studiecirkel i djurkommunikation eller att jag ytterligare tio år senare skulle ha utvecklat en helt egen tarotutbildning som mer baseras på intuition än på det traditionella sättet att lära ut. Idag lever och arbetar jag med Magnus Pamp. Vi arbetar bl a med Intuitiv Tarot, Djurkommunikation, Drömtolkning och Transformation Game. Allt vi gör i vårt arbete genomsyras av intuition och personlig & andlig utveckling. Det jag har kommit att intressera mig för är framför allt hur vi använder oss utav vår intuition i olika sammanhang, i vardag som arbete. Därför kommer du på mina sidor kunna läsa berättelser om olika djurmöten jag gjort, om hur du kan använda tarotkorten för att fördjupa kunskapen om dig själv och om själens tysta röst, intuitionen, som försöker nå dig genom ditt vardagsbrus.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn