En gång i veckan städar jag ur hönshuset ganska ordentligt, då mina raringar har en förmåga att ställa till det därinne. Är något inte fast förankrat på en solid yta välts det eller flyttar på sig. Bajsas görs det på stället, närhelst – varhelst. Höns äter ju för det mesta och med enkel matematik händer […]

För att kunna se detta inlägg så måste du vara medlem. Du blir medlem genom att köpa denna produkten: Ascala Prenumeration.

Redan medlem? Logga in här

Föregående artikelJag har tappat min magi
Nästa artikelKvinnan som kom från mörkret och in i ljuset
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar.Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn