Vi tänkte att det skulle vara intressant att intervjua Marita då hon började som en av mina elever, vi var nyfikna på hur långt hon har kommit på sin resa!

Hur började du din resa med din andliga utveckling?

– Jag tror att det började då jag var barn. Min mormor bodde med oss, och hon var som min bästa vän. Jag brukade ställa många frågor och hon hittade alltid ett svar! Jag frågade henne hur det är ovan oss, alltså i himlen. Hennes svar var: ”Det är viktigt i livet att förstå att man inte måste veta allting på en gång!” Jag hörde och såg saker. Som barn var jag väldigt nyfiken på människor, jag tyckte om att lyssna på dem och observera dem, och av någon anledning fascinerades jag av deras händer.

När tror du att din mediala gåva vaknade?

– Den började inte riktigt vakna förrän jag hade min första andliga upplevelse 1974. Det hände direkt efter att min mamma hade gått bort. Jag satt hemma på övervåningen, och då såg jag ett ljussken komma och jag hörde någon prata. Jag frågade: ”Vad är det här?” Då tystnade rösten. Vid ett senare tillfälle i vuxen ålder fortsatte upplevelserna. Den andra gången var på en restaurang i Örebro. Jag var där med mina syskon och efter att vi hade ätit upp och skulle gå hörde jag ett ljud som lät som ett pistolskott. Automatiskt flyttade jag på mig så att jag inte skulle bli träffad av kulan. Jag har ingen förklaring till vad som hände. Restaurangägaren hörde också skottet, och han sa till oss: ”Det har hänt många märkliga och oförklarliga saker på den här restaurangen!” Hur som helst, min bror tyckte inte att det jag hade upplevt var konstigt, han sa bara: ”För mig är det inget fel på Marita, det är bara sådan hon är!”

Hur fortsatte det?

– Nästa upplevelse var 1998, när en av mina kollegor frågade om jag ville följa med på en storseans som du hade i Örebro, Terry. Jag sa till henne: ”Vad är en storseans?” Jag hade aldrig hört talas om något liknande! Min nyfikenhet inspirerade mig till att gå. När vi kom dit sa jag till min vän: ”Vad kommer att hända nu?” Hon sa: ”Bara sitt och ta det lugnt, var inte så ivrig!” Jag följde min väns råd och bara satt och njöt av upplevelsen, men jag fick inget budskap. Innan storseansen startade såg jag en lista där man kunde skriva upp sig för en privatsittning med dig, Terry. Min kollega sa: ”Ska du inte gå?” Jag frågade: ”Vad är det för något?” ”Det är som det vi upplevde här i kväll, men det kommer bara vara du och Terry”, sa hon. När vi skulle gå såg jag att det bara fanns en plats kvar på listan, och jag skrev upp mig där. Tre veckor senare fick jag höra att jag hade fått en tid för en privatsittning. När jag kom dit var jag så förväntansfull, men nervös på samma gång. Under sittningen kom min mamma igenom. Hon gav sitt namn och pratade om mina två andra syskon. Hon talade också om färgen på mitt hus där jag bodde, och jag fick berättat för mig om den renovering som hade gjorts på huset. När jag hörde hennes ord kom en känsla av sorg till mig men det var inte på ett dåligt sätt, jag mötte ju min mamma igen! Du sa till mig att jag inte skulle förstå allt som andevärlden sa till mig, det skulle ta tid för det att falla på plats. Storseansen och den privata sittningen gjorde mig ännu mer nyfiken! Så jag sökte på internet och skrev upp mig på en helgkurs med dig. Min nyfikenhet växte sig ännu starkare, jag ville gå vidare!

Hur kände din familj, din man och din son och dotter, kring ditt nya intresse och det du gjorde?

– Min man och jag är ganska lika, men vi ser också saker på olika sätt. Som person behöver jag frihet till att utforska livet, jag har alltid varit sådan. Som vanligt när det är något som är betydelsefullt för mig så uppmuntrar han mig till att göra det. Han är glad för min skull. Det var efter den där helgkursen som jag bestämde mig för att jag ville gå en medium- och healingutbildning. Under kursen blev min man sjuk.

Funderade du någonsin på att hoppa av kursen?

– När jag frågade min man om det sa han: ”Nej, självklart ska du fortsätta!” Själv tänkte jag att allt skulle lösa sig, och det gjorde det! Vid sidan av mitt vanliga jobb har jag jobbat som medium regelbundet under de senaste sju eller åtta åren. Efter att jag fått mitt diplom för mitt mediumskap insåg jag att det var viktigt att starta långsamt. Det tar mycket energi att jobba med mediumskap. Det var viktigt för mig att sätta gränser för mig själv.

Har du förändrats på något sätt sedan du började arbeta som medium?

– Jag ser mer klart på livet nu. Jag vill inte att saker ska bli för stora. Jag gör mitt bästa för att inte fastna i ett negativt tänk. Förändringens process bör få ta sin egen väg och sin egen tid. Människor kräver att saker ska hända så snabbt, och sedan fastnar de.

Hur arbetar du som medium, erbjuder du mer än privata sittningar?

– Jag ger healing, men bara ibland. Jag arbetar med gruppseanser varannan månad i genomsnitt. Jag har workshops där människor kan få uppleva och prova olika delar av mediumskap. Jag hade en storseans för ungefär 50 personer en gång. Jag älskar att jobba med en sådan publik, det är så roligt!

Berätta mer om dina workshops!

– Det är kul när folk säger: ”Jag kan inte förstå att jag kan göra detta!” Det är alltid kul att se människor förändras. När de kommer till en kurs ser alla ungefär likadana ut, men efter en eller två dagar händer något, det är som om någon tänt en lampa inom dem! Jag tror att det är kärlek. Jag gillar alltid det som är annorlunda, och ju svårare det är desto mer nyfiken blir jag!

Om du ser tillbaka på åren som gått, är det någon händelse du kommer ihåg och som du aldrig kommer att glömma?

– Jag hade en privatsittning, och av någon anledning kände jag att denna sittning skulle bli svår. Plötsligt såg jag en bild av en stor trägalge. Jag var tvungen att säga till klienten: ”Kan du vänta en stund.” Plötsligt hade jag svårt att andas, och sedan slutade allt. Jag fick ingen mer information och jag var tvungen att säga det till klienten. Hon svarade: ”Det är ok. Jag förstår vem kontakten är.” Det var hennes son och han hade hängt sig.

Vad är viktigast för dig när du arbetar som ett medium, att du har dina klienters respekt eller att du är deras vän?

– Jag tror att det är väldigt viktigt att vara neutral när man arbetar med de här sakerna. Om man är ärlig, då kan du vinna din klients förtroende och du förlorar inte din trovärdighet. Jag vill inte att folk ska bli beroende av mig. Det betyder att jag måste komma ihåg att jag endast är en neutral kanal för andevärlden. Det är så jag känner.

Varför fortsätter du att ha ditt vanliga jobb och att arbeta som medium på din fritid?

– Det är där jag befinner mig nu, jag behöver balans mellan två världar. Jag är undersköterska och jag arbetar med människor som lider av svår demens. Det jobbet har lärt mig hur jag ska möta och bemöta människor. Jag tror att man även som dement kan känna om någon ser dig och förstår dig. Det är min roll som undersköterska, att försöka att ge dem den känslan.

Terry kommenterar: Även när hon var elev kände jag det om Marita; hon är en lugn och omtänksam person. Jag är säker på att hon har den effekten på de klienter som kommer till henne i hennes arbete som medium. Under den här intervjun har Marita sagt att hon är lyckligt gift och att hennes dotter har ett barn som är autistiskt.

– På grund av denna svårighet är det inte alltid lätt att komma henne nära och ge henne en kram. Nu har vi dock börjat komma varandra närmare. Senast igår sa hon till mig: ”Mormor, jag älskar dig så mycket!”

Vad är dina planer för framtiden?

– Det är att arbeta mer med mediumskap, och att utveckla och skapa något nytt. Många frågar mig om nya kurser, till exempel. Att arbeta med kurser lär mig så mycket om människor!

Är du fortfarande nyfiken? Jag skrattar när jag ställer den här frågan.

– Ja! Det är det som får mig att fortsätta. Jag älskar att se när saker förändras, och det är vad rösten inom mig säger. Det handlar inte bara om mig som medium och healer, det handlar också om mig som person.

När kommer du att sluta på ditt vanliga jobb?

– Just nu vet jag inte det, men min önskan är att jobba färre timmar.

När jag talade med din dotter Lina en dag sa hon att när hon var ung visste du alltid var hon var och vad hon gjorde! Hon sa: ”Jag kunde aldrig ljuga om de olydiga sakerna som jag gjorde!” Vi skrattade så mycket åt det.

– Haha, ja, så var det!

Lever du din dröm nu?

– Ja, jag tror det. Jag inser dock att jag börjar bli äldre, något har hänt!

Om andevärlden inte skulle vilja arbeta med dig igen, hur skulle du känna då?

– Det skulle vara det värsta som skulle kunna hända. De är min trygghet. Det finns inte så mycket som skrämmer mig, för saker löser sig alltid till slut.

Känner du att du kan vara den du är?

– Ja. Det du ser är det du får. Ärlighet och kärlek.

Terry kommenterar: Enligt mig är Marita jordad och i kontakt med sig själv. Det jag har insett medan jag intervjuat Marita är att hennes innersta väsen inte har ändrats sedan den första dagen jag mötte henne. Ett av de största skälen till att jag respekterar henne, som en person först och som medium sedan, är att hon inte gör sig själv större än vad hon verkligen är. När vi intervjuade henne satt vi på hennes arbetsplats där hon tar emot sina klienter, och det var en bekväm och vänlig plats att vara på. En sak som jag insåg medan vi åt en kaka och drack kaffe under pausen, vid det vackert dukade bordet, var att allt detta var gjort av hennes man Lars-Göran. Jag ser ett äktenskap där det finns kärlek, där Marita och hennes man stödjer varandra och hjälper varandra att uppnå sina drömmar. Tack Marita och Lars-Göran för att ni öppnade ert hus och hjärta för oss!

Terry Evans