Redan som sexåring fattade Kicki Pettersson ett omedvetet beslut att ta hand om sin mamma. Hon blev den duktiga flickan, som fick bekräftelse genom att ta hand om och ställa upp. Det beteendet kom att följa henne upp i vuxenlivet. Tills en dag då Kicki förstod att det, tillsammans med en stark känslighet, gjorde henne allvarligt sjuk.

Kicki växte upp med en ensamstående mamma, som fick epilepsi när Kicki var sex år gammal. Kicki var med när mamman fick sitt först anfall. Hon minns väldigt tydligt scenariot. Hur lägenheten såg ut, vardagsrummet där de satt, detaljer. Hon minns hur mamman lät när anfallet var på väg, innan hon föll till golvet. Detta trauma kom att spegla en stor del av Kickis liv. Redan som barn började hon få fysiska besvär, mest med magen. Ett annat problem, som bidrog till detta var att de aldrig pratade om känslor i familjen. Som högkänslig tog Kicki också in sin mammas känslor, vilket skapade ett virrvarr av en mängd olika känslor.
– Jag fick inte lära mig att hantera och uttrycka mina känslor som barn, berättar Kicki. Jag utvecklade ett slags medberoendebeteende, där jag skapade en mängd olika fasader för att smälta in. Det var nog ingen som kunde se att jag mådde dåligt. Jag sa ingenting.

Förnekade känslor påverkade kroppen
De senaste tio åren har Kicki haft alla möjliga slags fysiska åkommor, svåra magåkommor först och främst. Läkarna ville ge henne medicin mot ulcerös kolit, men hon valde att låta bli dessa då hon inte fått någon diagnos, någonstans förstod hon att besvären berodde på något annat.

– Det kanske inte är så konstigt att symptomen från magen var värst, med tanke på att magen är känslocentrat. Kroppen har skrikit. När man trycker undan känslor har de ju ingenstans att ta vägen, mer än ner i kroppen. Förändringar i lungorna, eksem, rodnader, nässelutslag, kramper i benen, många olika åkommor. Jag gjorde som man gör, jag gick till doktorn, litade på vad de sa och gjorde som de sa. Någonstans har man inte orken eller kraften att göra något annat. Man är helt i händerna på sjukvården, säger Kicki. Men så här i efterhand förundras hon över att ingen läkare, någonsin, har föreslagit terapi, trots att hon var relativt öppen med sin inre oro och stress.

På något sätt kände Kicki att det fanns en mening med varför hon skulle ha dessa åkommor, men det tog ändå tid för henne att faktiskt förstå vad det egentligen handlade om. Det var inte förrän hon fick en stroke, som hon kände: ”Nu går det inte längre.”
– Men jag var aldrig rädd för konsekvenserna av stroken. Jag fick dubbelseende, det kändes som om jag tittade i kors. Det höll i sig i cirka 30 minuter, men jag tänkte att det försvinner säkert, vilket det gjorde, men senare kom det tillbaka.

”Det förvånar mig egentligen inte att jag fick en stroke.”

Kicki åkte in akut och skickades på synundersökning hos en ögonläkare, som även beställde en röntgen, men innan den blev aktuell fick Kicki åka in till akuten igen. Då hade nästan två veckor gått sedan de första symptomen uppstod. Kicki blev passad vidare till ”Närakuten”. Innan de hann skriva ut henne fick hon hög feber, och blev till slut inlagd. Man gjorde undersökningar och kunde då se att hon haft en stroke på vänster sida av hjärnan.
– Det förvånar mig egentligen inte att jag fick en stroke, med tanke på hur mycket jag tänker och hur fast jag var i mitt huvud, i det intellektuella.

Idag har Kicki inga fysiska problem, men medicineras fortfarande. Kicki har träffat alla möjliga slags läkare, men ingen av dem har sett till helheten. Blodproven som tagits har inte visat någonting. Det enda man har kunnat fastställa är inflammationer. Detta gjorde att Kicki till slut förstod att det var något hon själv gjorde som gjorde henne sjuk, hon förstod bara inte vad – inte förrän hon fick möjligheten att bearbeta sina emotionella sår terapeutiskt.

Livet tar en ny riktning
När stroken var ett faktum hade Kicki redan börjat känna att hon ville göra något annat, efter 16 år som administratör på en advokatbyrå. Kicki berättar:

– Jag valde att börja studera, och fick till mig att jag skulle läsa ”energi”. Jag hade ingen aning om vad det innebar, utan googlade helt sonika ”energi” och ”utbildning” och hittade en terapeututbildning som jag valde att gå. Det blev totalt tre års studier. Första året var inriktningen kognitiv coach, andra året beroendeterapi och tredje året energi- och hypnos.

”Jag var tvungen att googla på ordet känslor. Jag visste inte vad det var.”

Under det andra året på utbildningen fick Kicki göra tolvstegsprogrammet själv. Eleverna fick i uppgift att skriva ner sina känslor varje dag.
– Jag var tvungen att googla på ordet känslor. Jag visste inte vad det var. Vad finns det för känslor? Jag kunde definiera den fysiska känslan, klump i magen, tryck över bröstet. Jag har alltid kunnat känna av människor, utan att förstå att jag gjort det. Än idag upplever jag ibland att det är svårt att avgöra vilka känslor som är mina och vilka som är andras.

– Jag försöker lära mina barn att visa känslor. En kväll vid nattningen av min tioårige son pratar vi om just detta: ”Du ska veta att det alltid är okej att visa dina känslor”. Då säger han: ”Men mamma, jag har aldrig sett dig gråta.” Det gjorde så ont, som förälder vill man skydda sina barn, men jag insåg att det jag säger inte hänger ihop med det jag gör. Jag visade inte vad jag kände fullt ut, men idag tror jag att relationen med barnen är starkare. Jag kan bättre uttrycka mina känslor och jag tror att de upplever att jag idag är lugnare, nu när jag har börjat kommunicera. Förut tyckte jag att alla borde kunna läsa mina tankar. Jag tror att de uppskattar mitt nya jag, för jag mår så mycket bättre.

Erfarenheterna en tillgång
Kicki förstår idag att alla upplevelser och erfarenheter hon haft har varit nödvändiga. Hon ser det som sin största tillgång, den förståelsen är inte något som går att läsa sig till.
-Jag skulle inte vilja ändra någonting. Idag kan jag se hur mycket jag har jobbat för att vara där jag är idag.

– Mina klienter har liknande problem som jag själv har haft. De allra flesta är högkänsliga, medberoende, har svårt att sätta gränser och lider ofta av olika fysiska åkommor. Det är mer accepterat att prata om fysiska besvär, men inte känslor och dålig självkänsla. Min personliga övertygelse är att känslor kapslas in i kroppen om vi inte tar itu med dem. Det märker jag väldigt tydligt när jag jobbar med terapeutisk hypnos. Under hypnosen kommer många i kontakt med obearbetade händelser och känslor, händelser de intellektuellt har glömt.

– Jag har alltid velat hjälpa människor, men det var inte förrän jag utbildade mig som jag insåg att jag tidigare gjort det omedvetet för andras bekräftelse och kärlek, ett vanligt medberoende-beteende. Nu, med bättre självkänsla, har jag något att ge. Man kan inte ge när ens egen bägare är tom. Tolvstegsprogrammet hjälpte mig jättemycket med detta. Det förändrade hela mitt liv. Jag fick se mina brister, allt, på ett enkelt och överskådligt sätt. Jag vet hur det är att vara sjuk, att inte lyssna inåt. Där vill jag inte hamna igen. Jag har blivit mycket bättre på att kommunicera och att släppa garden, masken. Att släppa in människor och ta emot hjälp.

Under de tuffa åren har Kicki haft sin sambo vid sin sida.
-Jag har aldrig mött en mer osjälvisk människa. Han stöttar mig fullt ut i allt jag gör. Han är en stor människa. Jag önskar att jag kunde vara lika stor som honom, säger Kicki med värme.

Idag är Kicki frisk och känner sig lycklig. Efter sex månaders tjänstledighet sa hon upp sig och började driva sitt företag på heltid och vill gärna arbeta med grupper, gruppterapi. Kicki ger även föreläsningar. Hon vill inspirera andra och ge dem hopp.
– Man kan spegla sig i andra människor när man arbetar tillsammans i en grupp. Det är en gåva när man inser att alla människor kan lära mig något om mig själv.

Kärleksbombad under pilgrimsvandring
I våras gick Kicki Pilgrimsleden El Camino. Under resan fick hon två budskap till sig. Förstakvällen såg hon att telefonen behövdes laddas, den hade nästan laddat ur. Många tankar började snurra: ”Jag kan inte ringa hem! Sociala medier! Vad ska jag göra?” Hon kände sig frustrerad, men mindes då att hon fått en bärbar laddare av sin mamma. Hon testade den, men den funkade inte heller. Hon tänkte: ”Det löser sig säkert”. När hon tittade närmare på ”laddaren” såg hon ordet ”Trust” (tillit) och brast ut i skratt. Morgonen efter köpte hon sig en snäcka efter att ha registrerat sig på Pilgrimskontoret. När hon senare tittade på snäckan upptäckte hon formen av ett hjärta. För henne blev budskapet: ”Att välja att agera utifrån kärlek och att känna tillit.” Det visade sig senare att det var kabeln till laddaren som inte fungerade, och den kunde hon låna av andra vandrare. Det löste sig med andra ord.
– Längs hela vägen såg jag sedan hjärtan i alla möjliga former. Jag blev kärleksbombad.

En resa utan slut
Kicki fortsätter att jobba med sin personliga utveckling på olika sätt och känner att det är en resa som inte har något slut.
– Jag går kurs hos Terry. Jag utvecklas genom att utmana mig själv, hålla föreläsningar, skriva, dela med mig på de sätt jag kan. Jag möter mina rädslor varje dag i mitt företagande. Jag har ingen aning om vem som kommer till mig, vilka problem de har. Jag har många rädslor att möta, men idag behöver jag inte kontrollera allt i min vardag. Jag hade ett väldigt stort kontrollbehov tidigare men har, på olika sätt, kunnat förändra det genom att öka min självkänsla.

– När jag exempelvis började lägga märke till mina tankar insåg jag att jag hade många negativa tankar om mig själv, jag som trodde att jag var en positiv person. Jag var aldrig nöjd, allt skulle vara perfekt. Jag var även dömande mot andra för att de inte levde upp till mina krav. Idag är jag mer medveten om när dessa negativa tankemönster dyker upp och kan förändra dem. Genom att göra det mår jag bättre och i slutändan, min hälsa, mitt mående – är alltid mitt eget ansvar!

Kicki ger intryck av att vara en fri själ, målinriktad och modig. Det är tydligt att hon är engagerad och seriös i det hon gör. Hon arbetar utifrån sina erfarenheter och inte bara från intellektet, utan har skapat en bro mellan dessa två aspekter och förstått att de är lika viktiga. Det var ett sant nöje att få träffa Kicki över en fika! Jag blev inspirerad av hennes öppenhet och bubblande energi. Kicki Pettersson är ett namn att lägga på minnet. Världen kommer att höra talas om henne.

Terry Evans

1 KOMMENTAR

  1. Tack för att du skrev om detta! Det finns så många som mår dåligt och inte hittar orsaker till sina besvär pga undanträngda känslor. Jag hoppas vi blir mer lyhörda när det gäller smärta och vår kropp och att känslor kan göra oss sjuka.
    Kram Anki

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn