Människor frågar mig hela tiden: ”När har du tänkt gå i pension, Terry?” Men vad skulle jag göra då? Jag tycker om att vara i min trädgård och att vara ute i naturen. Jag tycker om att renovera gamla möbler. Det är terapeutiskt att arbeta med händerna och skapa fina saker, men dessa intressen är trots allt bara en del av den jag är.

När jag ser tillbaka på mitt liv inser jag vilken otrolig resa det har varit att arbeta som medium. Jag har fått utveckla en relation till mina andeguider, och att lära mig att lyssna till dem, inte bara höra dem.  Jag tänker på de tusentals människor jag har träffat, både i mitt arbete och i mitt privatliv. De har kommit med kunskap och färdigheter, som har lärt mig så mycket. Vissa har blivit vänner på livstid och andra har valt andra vägar, men vänskapen de har erbjudit har lämnat ett outplånligt avtryck på min själ.

Den otaliga mängd erfarenhet som jag har fått har lärt mig så mycket och lyft fram annan slags intelligens som jag inte visste att jag hade. Dessa färdigheter som har väckts till liv under min resa som medium har visat sig vara värdefulla verktyg, som har utrustat mig till att nå den punkt där jag befinner mig i livet idag. Det har krävts hårt arbete för att utveckla dessa färdigheter; att kommunicera med människor med mer empati och tolerans, och att våga ta en risk när jag fått vägledning av mitt andeteam, när mitt ego har velat ta mig i en annan riktning.

Mina andevänner med sin visa rådgivning har aldrig talat om för mig vad jag ska göra, de har alltid lämnat valet med mig, för att hjälpa mig att utveckla en bättre förståelse för mig själv och förhoppningsvis lära mig att bli mer ansvarsfull i mitt agerande.

Jag har upplevt magiska stunder när människor har kommit till mig för att söka mina tjänster som lärare eller medium. Jag har fått bevittna ögonblick av glädje när någon har insett att livet fortsätter efter döden. Att som lärare få bevittna elevers glädje när de tagit en risk, och börjat inse sin egen potential eller upptäckt något om sig själv som skulle kunna ge dem bättre livskvalitet. Dessa ögonblick har berört mitt hjärta och gjort min egen kamp och allt hårt arbete guld värt.

Alla som har besökt mitt liv under dessa år, vän eller motståndare, har med erfarenheten de gett mig visat sig vara mina läromästare. Utan min kamp skulle jag inte ha fått uppleva seger, utan svårigheterna skulle jag inte ha insett min egen styrka. Vilka omständigheterna än har varit har de fört mig mycket närmare mina kollegor i andevärlden, som erbjuder kärlek och vägledning utan villkor. En sak som jag verkligen respekterar dem för är att de har uppmuntrat mig att hitta min egen åsikt och arbeta med min egen sanning; det som är naturligt och unikt för mig. Det har varit mitt ansvar att ta riskerna och att fatta egna beslut, och det har varit viktigt för min utveckling som medium och människa.

Jag har upplevt svåra stunder när jag inte har kunnat ge människor vad de har behövt, när de kommit till en privatsittning. Det har funnits stunder när de desperat har velat höra från en älskad person, och då har det varit svårt att inse att jag inte kunnat ge klienten det som önskats. Det här har varit en konstant påminnelse om att jag enbart är en neutral kanal, och att det är teamet som bestämmer vem som kommer igenom.

Att arbeta som lärare och hjälpa någon möta sina rädslor och känslor av otillräcklighet, som bara hindrar utvecklingsprocessen, har ibland visat sig vara oerhört svårt. Jag har nått framgång och stött på besvikelser. Hur ofta har jag som medium eller lärare inte varit tvungen att fatta ett beslut; att säga sanningen eller det människor vill höra. Det har varit svårt, men en viktig del av min resa.

När nya möjligheter, som jag inte medvetet sökt har kommit, liksom från ingenstans har jag frågat mitt andeteam: Vad tycker ni? Är det rätt för mig? Är det här vad ni önskar för att jag ska kunna följa en väg som är rätt för mig och min själ?  De har gett mig sin åsikt, men varje gång jag tagit en intelligent risk har jag befunnit mig i ett ingenmansland av osäkerhet: Vad kommer att hända? Genom att ta en dag i taget, med tålamod och flit, har riskerna burit frukt och tillåtit mig att expandera mitt intellekt och min livserfarenhet. Ja, jag har haft både misslyckande och framgång, men vad skulle min framgång betyda om jag inte insåg misslyckandet. Min resa har visat mig tydligt att både misslyckande och framgång är viktiga och att de går hand i hand.

Jag pratar med mina andevänner varje dag, eller de pratar med mig. Ibland är samtalet kort, ibland längre, men kontakten vi har är ovärderlig och påverkar hur jag möter dagens händelser och reagerar på insikterna som erbjuds.

Min resa har fört mig till paradiset Fanthyttan, en vacker plats. Vänskapen och gästvänligheten som har erbjudits av dem som bor i byn är en välsignelse, och något som inte tas för givet. Jag har min trädgård att arbeta i och mina nära vänner att umgås med. Jag har förstått hur jag vill leva mitt liv och jag har medvetet levt min dröm sen jag var 22 år gammal. Vilket äventyr det har varit!

Hur skulle jag möjligtvis kunna pensionera mig från detta? Om jag gjorde det, skulle jag pensionera mig från mitt liv. Jag har allt jag behöver här och nu; inspirationen och motivationen att fortsätta min resa. När min kropp blir äldre skulle det naturligtvis kunna sakta ner mig fysiskt, men förhoppningsvis inte mitt sinne eller min själ. I mitt hjärta har jag ingen önskan om att gå i pension, jag vill bara fortsätta denna otroliga resa som Terry.

Terry Evans

18 KOMMENTARER

  1. Med din starka intuition som du har , där du står i två världar på en gång. Ett ben i vardera. Den speciella vägen/känslan/kunskapen/uppdraget som ger så mycket till omvärlden är det nog ingen som vill pensionera sej ifrån.
    Tack för att du/ni finns där i Fanthyttan!
    Kramar från Hälsingland

  2. Hej Terry! Skulle så gärna ha en sittning med dig! Mitt liv har varit så jobbigt! Skulle vilja få svar på några frågor!

    • I am so sorry, I have to disappoint you. I have now handed over that work to our house mediums, Ingela Collin Lendin and Anki Pettersson. Thank you! /Terry Evans

  3. Å bilken tur att du fortsätter. Jag önskar verklihen att jag ska kunna komma till din kursgård och lära mig mer. Kanske vi ses i framtiden..

  4. Det gör mig glad att läsa det du skriver, att det är precis som det är ,den känslan värmer och allt känns naturligt ! Känner samma sak med mitt vårdjobb , kroppen pratar på ett sätt men själen och sinnet ett annat! Därför har jag gått ner i procent! Så följer jag känslan så blir det bra! Mitt mediala arbete finns det inte någon pensions ålder för! Det är en del av mig som den jag är men livet talar ju sitt språk så jag tror man ej ens behöver göra några val med det arbete! 🌹

    • It would appear, Marita, that you have found a good balance. Thank you for your words! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn